Har så mycket funderingar och tankar jag vill få ur mig. Så mycket jag behöver prata om. Är helt slut, både fysiskt och psykiskt.
Hela dagen har varit ett emotionellt kaos. Vid frukosten imorse orkade jag inte mer, Jonathan hade gått till studion för att spela in Jimmy och jag var ensam hemma. Tankarna malde som vanligt kring alla gamla vänner. Alla gamla guldklimpar som håller på att bli helt förstörda, bli äckliga pundare. Så, jag gjorde vad som kändes rätt. Jag rigde upp en väns mamma, berättade hur orolig jag var. Hon grät, jag grät. Hon var här på tio minuter, stod mitt i vår hall, kramade om mig samtidigt som vi båda fortfarande grät.

Jag älskar dig. Hade aldrig agerat så här annars.