13.09.2009

23.00 Det är söndag kväll, jag och Jonathan håller på att bädda sängen, samtidigt som vi busar med Bertie. När vi ligger i sängen och skrattar som mest känner jag plötsligt hur mina trosor blir jätteblöta, jag springer iväg ut till badrummet. Jonathan ropar inne ifrån sovrummet och frågar vart jag tog vägen? Jag ropar tillbaka: antingen har jag kissat på mig eller så har mitt vatten gått! Jonathan kommer utspringande och ser frågande ut, båda skrattar och fattar ingenting. Försöker att hålla oss ifrån att bli jätteförväntansfulla i fall det skulle vara något annt. Byter trosor och forstätter fixa lite för att gå och lägga oss. Pratar lite om vi kanske ska ringa in till BB Stockholm och prata med dem?

23.45 45 minuter senare får jag lite ont i magen, jag har nästintill haft en drömgraviditet och knappt haft några verkar alls, det är bara när jag har varit ute med hundarna som jag känt av lite i magen på senare tiden. Bestämmer att vi ska ringa in till Stockholm BB nu och rådfråga, numret sitter redan uppe på kylskåpet. Ringer in och får prata med en jättetrevlig undersköterska som säger att det är en vecka för tidigt för att vara en ”normal förlossning” (BB Sthlm är privat och tar bara emot såkallade "normala förlossningar") samtidigt som hon ringer ner till Danderyd BB och pratar med dem. De vill att vi kommer in på en gång för en undersökning. Ringer Eva och MO och berättar, MO har varit på Kolmården över dagen och har nästan precis kommit hem men kör gärna ändå. Alltid lika snäll. :) Försöker rafsa ihop allt man kan tänkas behöva, (jag som har skrivit listor, skulle ju göra i ordning både BB-väskan och skriva Förlossningsbrevet ikväll hade vi tänkt), Jonathan säger bara: jag måste äta!  Sen springer han och gör två mackor och springer rakt in till badrummet och rakar sig (haha), jag smyger in till mamma och Kristina och berättar för dem, båda ska jobba imorgon och Kristina som så gärna ville köra när det var dags hade hon sagt. Säger att jag inte tror att det är något, men att vi i alla fall ska in för att försäkra oss om att allt står rätt till.

14.09.2009
00.30 Kommer Mo och Benke, de har lagt massa handdukar och kuddar i baksätet och är på strålande humör! :) Jag har fortfarande knappt några verkar, men de bli fler och fler på vägen in, även fast de fortfarande inte känns så mycket.

01.15 Det går snabbt in och kvart över ett är vi inne på ett förlossningsrum. Jag blir undersökt och får Ctg fastsatt på magen medans Jonathan får sitta och känna efter Noemis hjärtljud med en liten platta.

02.35 Undersköterskan kan inte se att vattnet skulle gått eller något annat som skulle visa på en startad förlossning och vill skicka hem oss. Jag börjar bli ganska orolig eftersom jag själv känner att det är något på gång. Efter ett tag börjar jag nästan tvivla på mina känslor, jag har ju aldrig fött barn förut så det är klart att personalen vet bättre än jag själv? Oron, nervositeten och värkarna som verkligen börjar ta nu gör att jag vankar omkring på rummet och gråter. Känner mig ganska larvig, om det känns så här nu, hur kommer det då kännas när det verkligen sätter igång? Jonathan börjar också bli orolig, han ser ju att det gör ont så han går ut och pratar med undersköterskan. Efter ett tag kommer undersköterskan in igen och jag får två Alvedon samt 100 mg Dexofen (smärtstillande) och får vara kvar ett tag ”för att känna att de kommer bli mycket bättre när Alvedonen och Dexofenen har börjat värka”

03.30 Undersköterskan kommer in och säger att vi ska åka hem, det är bara förvärkar, säger hon. Jonathan säger att jag har alldeles för ont för att åka hem. Känns inte som att Alvedonen och Dexofenen har inte hjälpt någonting, tycker bara att det känns mer och mer. Då får en barnmorska komma in och undersöka mig vaginalt, hon konstaterar att jag är öppen fem cm! Nu släpper all oro på en gång. Oron för att behöva bli hemskickad, oron för att något skulle vara fel. Blir inskriven och får börja med lustgas.

04.10 Får akupunktur i händer, fötter och panna. Tycker att akupunkturen känns tio gånger mer än värkarna. Jonathan är helt fantastisk som håller reda på lustgasen åt mig, hjälper mig så jag tar den precis i tid till varje värk.

Börjar få väldigt ont och ber om att få EDA, men personalen berättar det kommer jag inte hinna.

04.28 Börjar krystvärkarna. Känns verkligen som en lättnad om man jämför med förverkarna.

04.38 Kommer Noemi!