Borde verkligen gå och lägga mig. Bertie sitter här och tittar på mig så där som bara hundar kan, med världens finaste bruna hundögon som verkligen ber om att få krypa upp på Jompas huvudkudde bredvid mig och Noemi. Noemi sover redan och Jompa sitter i studion. Äntligen för hans egna räkning, som han har suttit för alla andras skull hela hösten.
Imorgon är det dags för BVC igen, nu är det två veckor sedan vi var där sist. I början, när vi kom hem fick vi gå två gånger i veckan för att se att Noemi gick upp i vikt som hon skulle. Eftersom hon är född i vecka 36 vägde hon ganska lite, 2630 gram, och som alla bebisar gör gick hon ner ännu mer, som minst vägde hon bara 2450 gram, vårt lilla hjärta. I alla fall, imorgon ska vi ner igen för att väga och mäta. Det jag skulle komma till, var att jag och Jompa var tidsoptimister redan innan Noemi kom, men nu har det verkligen blivit katastrof! Förra gången tror jag att vi var en halvtimme sena, hur mycket tid vi än har på oss slutar det alltid med att jag och Noemi får springa ner till BVC före Jompa som kommer fem minuter efter oss, alltid. Så, ifall ni ser någon som springer ner för Roslagsgatan med en brun Brio, behöver ni inte oroa er, det är bara vi som är lite sena. :) Efter BVC blir det en långis med hundarna och lite plock här hemma, Jompas mammas sambo, M-O fyller år imorgon och vi sa att vi kunde vara här och fira, så vi ska bjuda på spagetti och köttfärssås och efter blir det tårta för hela slanten!

Nej, nu kallar sängen!